I never know why it’s coming down
I don’t know where I’m at
I’m standing at the back
And I’m tired of waiting
Waiting here in line, hoping that I’ll find what I’ve been chasing.
Not ready to let go
Cause then I'd never know
What I could be missing
But I’m missing way too much
So when do I give up what I’ve been wishing for.
Varför har jag så svårt för att ta första steget?
Är jag rädd? Visst är jag det, men vad exakt är jag rädd för??
Jag har inte så mycket att förlora, men jag rädd att förlora det lilla som finns...
Bah..! Såntdär med kärlek är jobbigt.. Det är så mycket enklare att bara leva och ta var dag som den kommer. Men ibland kan man inte låta bli att stanna upp och känna att någonting fattas.. Man vill ha det där lilla extra, den där extra. Men fastän jag verkligen vill så är jag rädd. Jag va inte beredd på det här, såg det inte alls komma men nu är det här.. känslorna. Det är nog bara nonsens säkert, jag känner en koppling men det behöver inte vara just det man kan tro. Jag ska ta det lungt, observera och sen bestämma hur jag skall fortsätta. Jag har ju inte bråttom precis, jag tycker själv att det är för tidigt men jag kan samtidigt inte styra mitt hjärta. Aja, jag ska inte ta några förhastade slutsatser.. lixom jag känner inte människan såå bra. Det finns ju massor av underbara människor där ute men man behöver inte gifta sig med dem precis! Jag ska bara ta det lungt nu, inte skynda på något och inte skrämma bort såklart. Jag får alltid en känsla av att jag skrämmer bort folk haha xD Men nu ska jag chilla, gliiida med bara. Det blir nog bra ska vi se ^^
Det kanske bara är febern som talar (inte för att jag har någon men ändå).. Jag känner mig alltid så ensam när jag är sjuk "/ Så ta inte det jag skrivit på alltför stort allvar! Jag ska disskutera saken med IVY typ imorrn eller nåt så då får jag ur mig allt lite xtra :)
Puss så länge!
<3
I’m standing at the back
And I’m tired of waiting
Waiting here in line, hoping that I’ll find what I’ve been chasing.
Not ready to let go
Cause then I'd never know
What I could be missing
But I’m missing way too much
So when do I give up what I’ve been wishing for.
Varför har jag så svårt för att ta första steget?
Är jag rädd? Visst är jag det, men vad exakt är jag rädd för??
Jag har inte så mycket att förlora, men jag rädd att förlora det lilla som finns...
Bah..! Såntdär med kärlek är jobbigt.. Det är så mycket enklare att bara leva och ta var dag som den kommer. Men ibland kan man inte låta bli att stanna upp och känna att någonting fattas.. Man vill ha det där lilla extra, den där extra. Men fastän jag verkligen vill så är jag rädd. Jag va inte beredd på det här, såg det inte alls komma men nu är det här.. känslorna. Det är nog bara nonsens säkert, jag känner en koppling men det behöver inte vara just det man kan tro. Jag ska ta det lungt, observera och sen bestämma hur jag skall fortsätta. Jag har ju inte bråttom precis, jag tycker själv att det är för tidigt men jag kan samtidigt inte styra mitt hjärta. Aja, jag ska inte ta några förhastade slutsatser.. lixom jag känner inte människan såå bra. Det finns ju massor av underbara människor där ute men man behöver inte gifta sig med dem precis! Jag ska bara ta det lungt nu, inte skynda på något och inte skrämma bort såklart. Jag får alltid en känsla av att jag skrämmer bort folk haha xD Men nu ska jag chilla, gliiida med bara. Det blir nog bra ska vi se ^^
Det kanske bara är febern som talar (inte för att jag har någon men ändå).. Jag känner mig alltid så ensam när jag är sjuk "/ Så ta inte det jag skrivit på alltför stort allvar! Jag ska disskutera saken med IVY typ imorrn eller nåt så då får jag ur mig allt lite xtra :)
Puss så länge!
<3
Kommentarer
Trackback
