Lunacii

Min blogg har förvandlas till en depp-blogg. Men det är så det är, och det borde ni kanske förstå? Jag skriver mina känslor här och just nu mår jag sämre än vad jag någonsin gjort. Allt känna bara tungt, ensamt och hemskt. Jag kan inte beskriva så att ni förstår, tror nog inte att någon kan förstå hur jag känner. Jag gråter dygnet runt, det ända jag tänker på är honom, jag t.o.m drömmer om det som hänt (!).. Vaknade och grät för ville inte att drömmen skulle vara sann, men det var den. Det känns som om allt bara är påhittat, det känns inte som om det verkligen händer.. Det gör allt såå mycket svårare, jag vägrar inse vad som händer. Du är fortfarande min älskling och jag kommer kalla dig det. Jag kan inte släppa dig nu, det går inte. Förstår inte hur du kan göra såhär mot mig, du vet hur mycket jag älskar dig. Jag som precis blev trygg, kunde slappna av för att jag kännde att allt va bra. VI HADE DET BRA! Jag fattar ingenting.. det här händer inte!! ;__;



Folk säger att det går över, det är bara tungt nu. De säger att jag har ju gått igenom det tidigare, jag borde veta att det blir bra. Men det här är så annorlunda. Har aldrig älskat någon såhär mycket någonsin! Allt som händer, vad jag än gör så påminner det mig om dig. Det känns inte som om jag kan gå vidare, det rivs hela tiden upp. Det svåraste är att se dig i skolan, jag vill bara falla ihop och gråta då.

det här händer inte, det händer bara inte.. NEJ!